Gårdagen och framåt
Igår var det ingen bra dag alls!
Jag tänkte ta sovmorgon men vaknade runt åtta så då bestämde jag mig för att gå till kyrkan när jag ändå inte kunde sova.
Det var härligt lovsång och allt började så himla bra.
Men sen plötsligt helt ifrån ingenting så sa pastorn bara en grej som jag kände mig så träffad och nästan attackerad av. Det kände som om alla i hela kyrksalen bara tittade på mig..
Och sen kommer jag inte ihåg ett ord mer vad han sa på hela gudstjänsten.
Jag bara slog av på något konstigt sätt.
Och så fort mötet var klart sprang jag ut, ville inte prata med någon..
Det är konstigt hur man reagerar ibland.
Självklart menade den här pastorn ingenting illa
utan det var nog snarare någon inbyggd reaktion hos mig.
Och den kände inge bra kan jag säga.och det var ingen reaktion som jag vill ha, men jag vet inte hur jag ska bli av med den.
Sen kom pappa och hämta mig och jag körde upp till min farmor i Kopparberg och dit kom även mina kusiner och faster och farbror.
Det var en härlig eftermiddag och jag tycker så mycket om min faster och mina kusiner.
Vi spelade Kubb och kort och hade vattenkrig.
Men sen när jag skulle köra hem började min älskade pappa igen..
Jag är en usel bilförare och jag kan ju ingenting och jag kommer aldrig få körkort.
Jag blev så himla ledsen och var helt slut igår kväll när jag äntligen kom hem.
Det jobbigaste nu är att man måste kämpa och gå tillbaka och försöka få bort den där inbyggda reaktionen, och träffa pappa igen och svälja stoltheten och övningsköra igen trots att det är det sista jag vill just nu..
Ibland blir jag så himla osäker. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro längre och allt blir mest bara ett prestationsgrej och jag vill inte ha det så.
Jag vill gå till kyrkan för att jag älskar det och gå dit med en förväntan.
Inte med fruktan och missmod.
Kommentarer
Postat av: Linda
Bettan, jag kände/känner oxå så. Missmod och fruktan. Men hey, det går att bli befriad! Håll ut!
Postat av: Bettan
Tack underbara Linda för uppmuntran! Jag försöker kämpa på! Stor kram! :)
Postat av: hanna-mia
jag vet hur sånt där kan kännas, att bli träffad av en pil precis i mitten av hjärtat. aouch! men vet du, det är okej. och det bästa av allt är att det går över och att vi har en gud som älskar att bry sig om oss. du är så grym bettan och jag blir så faschinerad av ditt sätt att ta dig framåt! you go girl!! och snart kan vi köra ikapp på vägarna för det är klart att du kirrar körkortet snart! spelar ingen roll vad andra säger - du fixar det ändå! love you dear friend!
Postat av: Maja
Så jäkla roligt med kubb!
Trackback
